Lättnad?

Sitter och funderar på om det är med lättnad som man har lämnat jobbet för sista gången på 2år. Eller om det är med saknad. Aja som sagt så har jag jobbat sista gången på Gränna äldreboende. Det känns lite konstigt men ändå bra eftersom att jag vet att något annat väntar. 


Idag var vi en sväng i den tomma lägenheten på mellangatan. Det kändes  lite konstigt att vara där, för sist när jag lämnade lägenheten var den full av våra saker och idag när vi kom vart det helt tomt. Det ekade och man såg alla dammråttor, lite sorgligt. Men det känns ändå som ett avslutat kapitel och det är med glädje jag lämnar lägenheten och husets värd.


Vi har fortfarande inte fått vårt visum så det är med spänning man väntar tills på måndag och se om det ha blivit beviljat. Att det ska vara så svårt att få ett visum beviljat och att det ska hänga på hur länge man har varit tillsammans med sin fästman och om man har bevis på att det har varit ett fast förhållande på minst 12 månader. Hela systemet av byråkrati är sjukt! Så med olika fakturor (där vi har samma adress) och bildbevis med datumstämpling väntar vi nu med spänning.


Vad ska vi göra om det inte blir beviljat?
Vad händer om vi måste skjuta upp avresedatumet? 
Tänk om vi inte får något visum?


Många frågor som snurrar runt innanför pannbenet!